De två mittersta körlektionerna kördes med en lärare som det verkligen gick bra med, även om jag gjorde misstag kände jag mig avslappnad och bekväm. Förr-förra onsdagen var det dock dags för den läraren jag körde första lektionen med, och det kändes inte alls bra. Jag tyckte själv att jag fick skäll för minsta lilla vilket gjorde att nervositeten växte i mig och jag begick ännu fler misstag. Efter lite analyser efteråt insåg jag att det är svårt att förstå hans sätt att kommunicera – all energi går till att tolka vad han menar istället för att fokusera på görandet. I tisdags tog jag revansch dock – en ny lektion med samme lärare som gick mycket bättre! Jag fick till och med massor av beröm efteråt!

Jag har nu blivit godkänd på de grundläggande momenten: manövrering, växling och dylikt. Men även om jag är godkänd så måste jag öva öva öva! Jag tänker fortfarande alldeles för mycket på vad jag gör och så fort det kommer andra bilar i närheten får min hjärna fnatt och fötterna lever sitt eget liv. Backning och parkering är inte färdigexaminerat heller- det kommer vi öva lite då och då igen.

Tyvärr har jag inte nästa körlektion förrän fredag nästa vecka, 07.10, men då blir det skarpa situationer! Eller som min lärare sa: riktig bilkörning. Vi ska börja med att kasta oss in i högerregelns underbara värld!

Igår fyndade jag en extra backspegel och två ”övningskör”-skyltar på Biltema: Nästa vecka ska nämligen jag och min nyligen godkände handledare kidnappa pappas bil för att öva lite extra på grunderna: nedväxling, start i backe och sånt skojigt!

När det gäller teorin var jag förra helgen duktig och pluggade igenom nästan hela teorihäftet, har endast några sidor kvar. Har även börjat öva mer målmedvetet med mitt datorprogram innan det blir dags att lägga ner mer tid på körkolans datortest. Hemtestet känns lite buggigt dock: Häromdagen fick jag fel på en fråga med motiveringen att rätt svar skulle vara alternativ D – det finns bara A,B och C att välja på…

När jag jämför bild A och C inser jag att båda två enligt mitt vägmärkeshäfte kallas just detta. Jag letar och letar och efter vad som känns som en evighet drar jag slutsatsen att den den nedersta (C) verkar vara specificerad som cykelbanemärke. Eftersom det är bil jag ska köra tycker jag det översta stämmer bäst in, så jag väljer det. Vilket vid rättning visar sig vara FEL?? Vad i …..? Är detta en miss i programmet eller är det jag som har fel? Någon som vet?

Min lugna pedagogiska körlärare började med att fråga om jag vill köra direkt. Jag tog mig en titt ut på den relativt stora gatan vi befann oss vid och gav ett rakt fint ”nej, kör du till svar” . I lugnare kvarter började vi några minuter senare med att ställa in ”körställningen” och sen var vi redo att sätta igång: Det gick förvånansvärt bra faktiskt!

Vi kollade av frikoppling, växling, krypkörning, nedväxling vid korsning. Efter lite uppfriskning av minnet gick det mesta ganska bra, han sa att det märktes att jag hade kört tidigare. Jag tyckte dock att det tog en evighet för mig att hitta dragläget: när bilen istället rullade ville min fot instinktiv föra kopplingen åt helt fel håll så det blev ännu mer fel .

Som jag berättat tidigare har jag i tidigare körning lagt till mig med lite konstigheter och den första skruplern tränade vi bort igår: Det tog ett par rundor i backar och korsningar för att få den där eviga vänsterfoten att inte hoppa upp på kopplingen så fort jag ska göra något. Efter ett tag var det en skön känsla att ha foten på golvet, det var ju mycket lättare att slappna av och koncentrera sig på trafiken när man inte ideligen ska hålla på med fötterna!

Det var helt och hållet min medpassagerares förtjänst att jag inte fick panik och ställde till med en olycka . Han var väldigt duktig på att hela tiden ge affirmationer efter sina instruktioner – något som tog bort den mest akuta osäkerheten och hade en effektiv lugnande effekt. Följdaktligen kastade jag mig ut i de mest djungelliknande bilflöden .

På torsdag kommer det som alltid är svårast för mig: tillfälle nummer 2. Då har jag enligt min prestationsångesthjärna gamla bedrifter att leva upp till, jag börjar analysera saker som jag fixade första gången och får för mig att jag inte kan det längre. Jag ska jobba på mitt tankemönster till dess!

Så där ja. Då är man i full gång – två teorilektioner hör till historien och mycket har jag lärt mig:

1. Efter att min teorilärare betonat ca 70 000 ggr att man måste ha ett giltigt ID-kort med sig vid teoriprov och uppkörning fick jag den briljanta idén att kolla mitt eget. Slutsats: Jag har gått omkring med ogiltig legitimation sedan augusti. Oops. Eftersom mitt pass också går ut snart och det kostar 400 kr styck att förnya dem drog jag slutsatsen att jag förnyar passet, eftersom jag förhoppningsvis snart har lappen istället – att fiska upp 400 extra bara för att jag får mer prestationsångest var det inte värt.

2. Panik. Det är ordet efter teorilektion nr 2. Vet ni att det finns tusen olika procedurer att tillämpa vid en helt vanlig start och ivägkörning? Ibland ska man göra så, ibland så…herregud…jag trodde det bara var att frikoppla, växla, starta och köra iväg. Likaså finns det en mängd förhållningssätt vid korsningar – i vilken ordning man ska frikoppla och växla ner…jösses! Är det fel att bara köra på känsla?

Jag har en till panikknapp: den ekonomiska, och meningen ”det här tar tid att lära sig och kan ni öva på det hemma sparar ni många tusenlappar på ert körkort…” fick mig att flippa. *BAHHHHH* Jag gick uppenbarligen hem och smidde planer för att skaffa mig en handledare och en bil. Någon som ställer?

Men seriöst. Jag har jobbat på ganska bra i teoriboken tycker jag, ska sitta ett par timmar i helgen också. På tisdag har jag första körlektionen, som inte ska bokas av . Jag har också lovat mig själv att inte jämföra mig med de små 17-åriga ”knowitalls” som redan övningskört i ett halvår och vill visa allt de kan.

Läraren var rolig och vitsig sådär som bara körkortsteorilärare är – jag antar att det är något de lär sig i sin utbildning . Jag fick ett sånt där gulligt bokpaket i en blå folder med massor av kunskap att ta till mig: En tjock teoribok, en nästan lika tjock övningsbok, en vägmärkesprovbok och ett häfte med vägmärken. Vi får genomgång på datorerna, hur man sitter när man kör bil, vad man ska tänka på, vad krypkörning är: jag antecknar 5 sidor! Sen inser jag att ingen annan skriver och jag har kladdat ner hela vänsterhanden med svart bläck .

Böcker, anteckningar och bilkörning: följdaktligen hinner jag under de 1,5 timmarna jag sitter där, gripas av panik ca 10ggr: Shit vad mycket det är att lära sig! Det är enormt mycket prestationsångest! Och detta bestämmer jag mig dessutom för att göra precis när jag ska lära mig ett nytt jobb, precis när jag vill komma igång med träningen och när jag dessutom vill se mer film? (Och tillråga på allt är det är 4 v kvar till jul typ…OCH inte kan köra något privat!!). Jaja, Det blir väl så här när jag än väljer att göra det och teorin får jag försöka klämma in när jag äter frukost och så . Jag får nog inse att kunskapen inte kommer ramla in i huvudet på mig och att det kommer krävas tid och pengar när jag än gör det. Det är ju trots allt en investering.

Någon som frivilligt kan köra med mig en gång i veckan?

Mitt officiella körkortsstuderande börjar inte officiellt förrän i mitten av november, men mentalt är jag redan på! I veckan var jag och sambon ute och flög flygplan. Vägen hem från flygplatsen är en mörk tråkigt och slingrig väg med ett och annat litet samhälle. För att hålla oss vakna tog jag tillfället i akt för att öva lite teori. Jag skrek således ut betydelsen av alla vägmärken jag såg – chauffören i bilen blev mitt facit. Som van cykelligist kunde jag de flesta, men lyckades fånga en och annan ny kunskap.

Bilens tolerante förare var med på noterna och ställde frågor om vad man får och inte får göra när man kör bil. Det var roligt och lärorikt ;D. Jag insåg också att jag har små idéer för mig bakom ratten, jag vill inte säga att jag lärt mig fel, men min förre fd bilskollärare borde ha uppmärksammat dessa och gett mig mera direktiv. Jag hoppas inte att jag har fler oupptäckta egen-komponerade tillvägagångssätt!

För 12 år sedan gjorde jag ett halvhjärtat försök där uppkörningen gick åt skogen på ett par petitesser – eller är det bara jag om förskönar det i efterhand för att behålla lite värdighet? Oavsett vilket så körde jag aldrig upp mer, kanske för att jag inte hade någon som pushade på mig, kanske för att känslan av ett misslyckande blev för stor. Men ”det är väl bara att försöka tills man klarar det” tänker ni kanske, ja visst, så här i vuxen ålder tycker jag det. Det hade i vilket fall som helst varit bättre för ekonomin på sikt .

Nej, nog med fåniga efterkloka tankar och negativitet – det har aldrig gynnat någon! Trots att jag ska byta jobb och greja så tänker jag ta tag detta projekt! Den 11 november sätter jag igång med min kortjakt och ni är alla inbjudna att följa med på resan!